Montezuma, del 1

17-23 november 2006. Vi hade valt ett bekvämare alternativ för resan ner till havet och badorten Montezuma, men så värst smidig blev inte resan ändå. Vi hade blivit lovade barnstol till Isak i minibussen och vis av erfarenheten från vår resa med Klara i Marocko la sig Malin genast i monteringen och kontrollen utav den innan avfärd. Det var en relativt bra stol men lite försenade blev vi innan vi kom iväg med följden att vi missade färjan och fick vänta nästan 2 h i hettan på nästa färja. Vi köpte glass och bunkrade upp med mackor till båtturen. Bussen vi åkt med åkte inte på färjan utan vi fick själva bära all packning på båten. Vi hade visserligen packat så att vi skulle kunna få med oss allt på en gång, men vi hade betalat ganska dyrt för bekvämligheten som nu uteblev. Det smakade gott med lite lunch och vi passerade några små öar som var överfulla med häckande havsfåglar. Väl på andra sidan sundet väntade en ny buss på oss men utan barnstol. Vi blev irriterade eftersom vi betalat en biljett för Isak och nu ändå fick ha honom i knäet. Chauffören bad om ursäkt och väl framme en timme senare då han släppt av de andra undrade han om han kunde få betala oss ur egen ficka gentemot att vi inte klagade på kontoret. Givetvis ville vi inte att han skulle förlora jobbet men samtidigt insåg vi att det var en stor summa för honom så det slutade med att han fick tillbaka hälften i dricks. Han var så väldigt mån om oss och hade kört lugnt och försiktigt. Vi valde honom och detta bolag på återresan också just för att de körde så lugnt och då hade han kommit ihåg barnstolen. Då passade vi på att fråga vad han tjänade, vilket var ca 2000 Skr/månad (det kändes skönt att vi inte varit allt för hårda mot honom). Han berättade också att den asfalterade vägen här på halvön som nu var ganska full av hål och där hjulspåren gick utanför på många ställen bara var 2 år gammal. Regnet och alla översvämningar gjorde hårt åt vägarna i landet och det tog lång tid att förflytta sig, precis som vi märkt.

Montezuma bestod av en liten by runt en trekorsning. Det var en avslappnad stämning och inte så exploaterat trots att turismen satt en tydlig stämpel på byn. Här hade vi bokat en bungalow en knapp kilometer från centrum. Den var mörk, trång, ganska ofräsch och med myror överallt. Poolen var läckert placerad med en övre liten bubbelpool och med utsikt över havet och de mäktiga vågorna som slog in mot de mörka stenarna. Det var härligt med ett bad efter en hel dags resande. Vi hade två gungstolar på verandan som tyvärr låg med en ganska hög avsats ner i rabatten vilket gjorde att vi ständigt fick passa på Isak. Isak gillade dessutom alla sladdar och kontakter på lagom höjd inne i bungalowen så Malin hade svårt att koppla av. Vi gick in mot stan och hittade en restaurang med borden ute på stranden där vi slog oss ner under svagt lysande lampor. Åh, vilken god fisk vi fick här. ”Grillad fisk”, som rätten kallades, åt Klara sedan minst en gång om dagen under veckan vi var här. Det var mörkt och vi bar hem barnen på den leriga grusvägen med hjälp av ficklampornas sken. Liksom tidigare under resan så var alla trötta när kvällen kom och det blev bums i säng för hela familjen.